Förväntningar och besvikelse är två känslor som inte går så bra ihop ändå möts dem hela tiden. Som att det är förutbestämt. Det känns som om jag har en miljon saker jag förväntas göra och jag förväntar mig minst lika mycket. Självklart kommer ödet leta upp mina förväntningar och para ihop dem med mr. besvikelse som alltid. Jag är så jävla trött på att det är så.

Idag var en seg dag. Träning på morgonen, svenska genomgång, äcklig lunch, samhälle och ekonomiplugg, engelska övning inför NP och sen hem. Spelade in grejer till estetisk kommunikation med Amanda hela eftermiddagen och precis som med allt annat blir resultatet inte riktigt som man tänkt sig....