Fredag. Dagen som skulle vara positiv och glad. Äntligen helg, ledig i 2 dagar. Men nej. Ångestdag och ångestkväll. Efter ett besök i gamla skolan kom alla minnen tillbaka. Den jag var då tittar fram för att sedan försvinna för sista gången. Gamla ansikten tittar, ler och hälsar glatt. Ler tillbaka, saknar hur det var men fylls av en känsla jag inte kan sätta ord på. Lättnad? Besvikelse? Saknad? Eller bara gammal hederlig ångest. Sanna, 15 år finns inte kvar och det vet jag säkert nu. Tung om axlarna åkte jag hem, ensam för att spendera ännu en fredagkväll ensam i mitt rum. Tack Husby för att ni gjort mina föräldrar så pass oroliga att de håller mig inne för att de tror att jag ska bli stenad om jag går ut på kvällen. Hejdå fredagkväll - välkommen ångestkväll