22.39

Jag torterar mig själv genom att stirra på mobilskärmen. Gång på gång kollar jag. Bara för att jag vill. Istället för att gå och lägga mig för att orka gå upp och träna i morrn stirrar jag på en liten mobilskärm. Varför? Jo för att där finns det som jag håller fast vid nu när allt annat känns åt skogen. Det kanske också kommer gå åt skogen men än sålänge är det ok och det är en av de få saker i mitt liv just nu som känns någorlunda positivt.
Jag torterar mig ännu mer genom att överanalysera småsaker som förmodligen inte har någon betydelse alls. Det kan vara allt från en ful smiley gubbe till hur långt tid det tar att skriva ett sms. När blev ja såhär paranoid? Varför går jag runt och tror att allt balanserar på en skör tråd. För mycket av det dåliga får en att bli rädd för det bra. Ska det inte vara tvärtom? Till råga på det så hoppar mina problem från "ekonomisk kris-ww3-bombattentat"-problem till i-landsproblem på en kvart och det känns som om livet åker bergochdal bana.
När ska det sluta vara svårt och börja bli enkelt?
 
 

Kommentera här: