Veckor, dagar, timmar och minuter drar fort förbi och vips så sitter man där och inser hur lång tid som faktiskt gått. En månad blir snabbt ett år och man inser att man verkligheten har tagit ett fast grepp om ens liv och flygit iväg.

 

Först och främst vill jag säga förlåt för att jag är så dålig på att blogga och så dålig på att dela med mig av allt det roliga som händer i mitt liv. Men det här är mitt förmodligen 7e försök till en blogg och man tappar lätt lusten under åren som går. Min första blogg skaffade jag i sexan och den var så oseriös att jag garvar än idag. Nu, när jag för bara en vecka sen gått ut ettan inser jag hur mycket jag växt som person och mitt sätt att se livet på. Att ha en blogg för mig har alltid innebärt att dela med mig av den del av mig man inte alltid ser, ett sätt för mig att dela med mig av alla olika sidor som finns att se hos mig. Foto och exter men mest mitt liv.

 

Idag känns hela bloggrejen inte något som jag dras till längre utan det var en del av den yngre och rätt osäkra Sanna som ville bli accepterad på ett plan som hon inte ens visste om. Jag hade andra amitioner och drömmar än idag och jag ville dela med mig av mig själv på ett helt annat sätt än idag, jag skulle kunna skylla på att jag har blivit mycket mer privat och vill inte riktigt visa upp mitt personliga liv för alla, vill verka lite hemlighetsfull och mystisk. Visst, jag älskar att skriva och dela med mig av roliga saker och foton etc. men idag är bloggningen inte lika aktuell i mitt liv.

 

Det är därför mina inlägg på senaste tiden har dalat, är relativt ointressanta och inehåller i princip samma sak. Jag skriver detta med ett uns besvikelse gentemot mig själv och Tuva (sorry bestie) men jag tror inte att bloggandet är något för mig så därför tar jag en paus tills vidare och så får vi se om jag kommer tillbaka till detta eller om detta blir mitt sista bloggstopp. 

Puss på er underbara läsare och vänner!